KARL ELOV SKOOG
Bonde skogvaktare.
| Far: | CARL GUSTAV SVENSK (1838 - 1893) | |||
|---|---|---|---|---|
| Mor: | ANNA CHARLOTTA JANSDOTTER (1843 - ) | |||
| Född: | 1866-06-27 Sjöfallet, Godegård (E) | |
|---|---|---|
| Döpt: | 1866-06-27 Sjöfallet, Godegård (E) |
Familj med ELIN
Familj med ALFRIDA MARIA SAMUELSSON (1885 - 1928)
| Vigsel: | 1908-06-26 |
|---|
| Barn: |
|---|
| SELMA OLIVIA SKOOG (1909 - 1999) |
| ARVID OSCAR SKOOG (1910 - 1981) |
| MAJA GUNHILD MARIA SKOOG (1912 - ) |
| ASTRID MARIANNE SKOOG (1915 - ) |
| KARIN FRIDEBORG SKOOG (1919 - ) |
| INGRID CHARLOTTA SKOOG (1922 - ) |
| Noteringar |
|---|
| Den allmäna skolplikten kom vid 1850-talet. Då gick man i skolan bara varannan dag, var det så att de hade någonting att göra hemma så fick stanna hemma. De fick inte gå i så många år i skolan. Skoog var med om många husförhör, de skulle kunna katetiesen och de tio budorden, och då lärde de sig samtidigt att läsa. Under husförhören så hörde prästen sig för om hur de hade det ekonomiskt, om de hade så de klarade sig, det var många som inte hade mer än ett litet potatisland, inga djur. På hösten var det lov så att barnen fick hjälpa till att plocka potatis. På den tiden fick barnen att börja arbeta tidigt. Han började arbeta i en spiksmidja i Godegård. När han var 17-18 år tog han värvning som knekt och då fick han en viss inkomst och lite utbildning. De fick även tilldelat var sitt torp att ta hand om och det torpet hette Sand och låg i Godegård. Någon gång under tiden han var bosatt i Godegård träffade han sin första fru Elin. Där föddes också hans och Elins nio barn. Elin dog när de bodde i Godegård. Senare kom han till Linköping och gjorde möten. Knektar vid den tiden hade ett möte om året och då var de inne en månad. I Linköping mötte han Fanjukt Axner som tog hand om honom och ville ha honom som skogvaktare nere i Kisa, tack vare att han var så duktig på att räkna. Knekt var man så länge man levde, så länge de var "rediga i huvudet". Han tjänstgjorde under kriget. Men efter det gjorde han nog inga möten. Elov bodde ett tag i Tidersrum för det fanns ingen bostad i Örnerstöm som var ledig. Då bodde han i Byggdämne men det var nog inte mer än något år. Han träffade sin andra fru. De flyttade till Toppkullen. En gård som han arrenderade, huset åker och skog. Åkern fick han bruka och i skogen fick djuren gå, men han fick inte hugga någonting i skogen. De fick ta grenar och kvistar som låg på backen och det var barnens jobb att släpa hem det. När dottern Karin var sex dagar gammal flytade de till Lilla Hellingberg också i tillhörande Kisa. Han arrenderade den gården också, huset och jorden. Han hade fem kor och kalvar och grisar och höns och en stor svart häst som hette Pelle och en hund. Han försörjde sig och familjen med jordbruket och sitt arbete som skogvaktare, under Örnerström. Han hade lite av en del av sina vuxna barn. Kalle o Karin berättar: De hade ena förskräckliga åtaganden uppe i torpa i skogen, förstår du, de skulle köra såna där kolabjörk. Först skulle de kola det och sedan skulle de köra till stationen. Då hjälptes de åt när de skulle köra. Då skulle de köra ett visst antal laster. De hade stora kolryssar som de hade kolen i och såkörde de till Kisa och sedan vidaremed tåg dit det skulle, eller också åkte de ut till Håredal vid Sommen. Barnen gick med kolaryssar ner till Boxholm från Malexander det pratade de om. De var nio, tio år då de gick. De var dåligt klädda och när det gick kunde det vara 20-25 grader kallt. Du kan ju tänka dig det, med dåliga skor och kläder och blöta om fötterna, vilken tillvaro de hade. Elov hjälpte Axner att köpa in topställen i Örnerstöm i Kisa. Han var mångkunnig, han klarade det mesta. Han snikrade, lagade spislar och Not spishällar. Hällarna gick alltid sönder av värmen och då fick han ta järnfilsspån och blålera och laga dem med. Blåleran hämtade han i en grusgrop i närheten. Han fick också gå omkring och hjälpa dem i torpen. Han var omtyckt av sin omgivning. Karin berättar: Jag minns en gång när Maja hade gjort en korv och lagt den på en tallrik, den var precis som en vanlig fläskkorv. Pappa trodde att den var det och tog fram bestik och skulle skära, men den var stenhård. Hon hade knutit i ändarna och ställt ut den, han kom hem och var hungrig och tog den. När han skulle till knektmötena så hade han på sig sin fina uniform, en äldre modell inte dem som de har idag, det var band på dem också och med mässingknappar, som han hade puttsat upp så de blänkte. När hans barn var små fick de inte röra den. En av hans barn hade lungsot och hon fick åka till sjukhuset i Linköping varje år och ligga inne. Det smittade så mycket, det var många som fick det. Det kom i från komjölken och så gick det över på människorna. Österberg, en familj i Väderstad hade fjorton barn och det blev bara två kvar, men de blev gamla. När han bodde på ålderdomshemmet så sa han: En far kan försörja 14 barn men 12 barn (det var så många som levde) kan inte försörja en far.När han slutade var han Distanationskopral ( det var lite högre än vanlig Furir) men han hade titeln Furir. Vid begravningen i Kisa så kom de från I4 Not med en stor krans och med militärgubbar, det var fint. Han var bland de sista knektarna som fanns, eftersom han blev så gammal. |
<< Startsida
Skapad av MinSläkt 3.5, Programmet tillhör: Anette Hultman